som de tro sig ha,
när på poesiens
de försöka att ta
denne O-l, ack den O-l
fram ur graven?
Nej! så platta de ä’,
när de tro sig förmå
så att framlocka mä’
och ej kunna förstå,
att det fattas,
ack! fattas trollstaven!
Evigt ung! sa de så?
att den O-l är!
Ack! då lyckas de få
honom fram sisådär,
evigt ung, evigt ung!
Det förklarar!
När de likväl mig väckt
utur snöhöljdan hög,
och jag står här så käckt,
sen de Likgaldrar ljög.
vem är då, vem är då
mig försvarar?
I O-l:s uppträdande på ett spex, där det lektes “Odins besök hos Valan“ , svarade O-l mod denna dikt på Odins likgaldrar. Simuppvisningen blev de siareord, på vilka Odin väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar