Ensam satt jag invid vägen.
Vinden bar mig mången sägen,
men jag kunde den ej sjunga.
Det var kväll. Från fältens möda
såg jag männen hemåt vandra,
hemligt granskande varandra.
Men mitt fält bar ingen gröda.
Kvinnor såg jag gå till brunnen,
vackert deras ögon blänkte;
några mig sitt hjärta skänkte,
andra räckte mig blott munnen.
Tom blev vägen, mörk kom natten.
Himlens stjärnor stilla lyste
över gårdarna, som hyste
dem, vars spann jag fyllt med vatten.
I min själ finns ingen ånger.
Men min tanke sakta stiger
över denna värld som tiger.
Kommer morgonen med sånger?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar