jorden blommor fick och solen sken.
Något för sin egen fröjd också
vill naturen skapa då och då.
Därför näktergaln sin skönsta drill
slår, när du i natten sover still,
och den skönsta rosen blommar tyst,
långt förrn solen dagens öga kysst.
Skönsta fjäriln du ej ser, ej hör:
osedd flyger han och osedd dör.
Pärlan gömd i havets sköte bor,
djupt i berget ädelstenen gror.
Barn! när du så fullt, så rikligt fick
för ditt öra allt och för din blick,
unna också Modern något då
att åt sig till fröjd, till smycke få!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar