är bjuden med på jordens stora fest,
som sorlar under solens gyllne krona.
Jag vandra får
omkring i vimlet några korta år,
och från min mun skall några sånger tona.
På allt jag ser,
med friska ögon emot allt jag ler
och allt jag röra vill med ömma händer.
Jag omvärvd står
av luftens glans och ser hur solen går,
och för min längtan hägra hav och länder.
En gäst jag är,
som blott en liten tid får stanna här.
"Snart skall du resa", hör jag döden viska.
Jag vet, jag vet,
det är min stora, glada hemlighet,
och därför äro mina ögon friska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar