blosset i mun och hatten på svaj
över det knollriga håret,
går han och driver gatorna kring,
går han och visslar och gör ingenting,
fastän på tjugonde året.
Hänger i timtal över Norrbro,
ser på strömmen som går utan ro,
ligger mot räcket och dåsar.
Himlen är molnlös och solen matt. -
Tankarna flyga under hans hatt
som strömmens kretsande måsar.
Ja, han tänker bli något riktigt stort
och göra det ingen annan gjort!
Bröstet spänns högt under tröjan.
Ja, han tänker fånga sin stad i färg
och måla Norrbros och Söders berg,
svepta i solröksslöjan.
Stockholm på duken han fästa skall,
Stockholm i höstljus och mörkrets fall,
och då skall han tjäna hackor!
Han står på Norrbro och suger sitt bloss
och ler åt allt och föraktar oss,
ty vi äro bara brackor.
Brunbränd och vild och tjugoårsung
han står på Norrbro som en lyckans kung,
fast knappast torr bakom örat.
Uti hans öga tindrar det till:
"Var viss på att jag kan om jag vill,
var lugn för att jag skall görat!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar