men har väl ett fönster mot söder.
Hur skulle de bistra och snåla
vintrarna annars jag tåla,
om ej jag fick skämta och svärma
och hjärta och händer värma.
Jag får dock ej vistas för ofta,
där honungsblommorna dofta.
Jag får ej så länge ens stanna
att blekheten går ur min panna.
Jag måste mot norr tillbaka
och näktergalsklangen försaka.
Vi föddes ej, bröder, att leka
och sorglöst som vildar oss steka.
Vi få blott ett ögonblick luta
oss ut genom sommarens ruta.
Vi föddes mot norr, våra öden
vetta mot vintern och döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar