bakom sig och med stormsteg går
framåt uti kultur och bildning
(när? — kanske först om tusen år!),
då skall det bli ett himmelrike!
Chausséer med staket och dike!
En njutning blir att då med skjuts
få flacka kring i "moder Rus".
Högt över floder broar häva
sig mäktigt upp med valv av järn,
och genom berg och sumpig tjärn
vi tunnlar och kanaler gräva.
Och inte sämst: var hållstation
blir då en snygg restauration.
Men hittills är det för eländigt
på resor. Broar ruttna bort.
I sängen bita lössen ständigt
och göra sömnen alltför kort.
I kalla väntsaln man sig sätter
och rekvirerar varma rätter,
ty på en vägg finns priskurant,
men — där finns ingen proviant.
Och under rasten några bönder,
cykloper lika, i ett skjul
förtvivlat hamra på ett hjul
av vagnen, som förstås gått sönder.
Pris vare Europas stål
och fosterjordens djupa hål!
Ur Eugen Onegin (VII:33-34)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar