lockar barnen utom vägg,
lockar sippor små med tö,
bäddar in dem sen i snö.
Sträng han är när han är ung,
barsk som själva vinterns kung,
men han tinar upp till slut,
förrn hans timglas runnit ut.
Gungar då så mild och gren
kissar små på videgren,
brummar: "kissemissen min,
håll dig vackert i ditt skinn,
fast på töig dikesren
och med fjäll på bara ben
skrattande i rader stå
tussilagosystrar små!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar