och snart förgäten som ett bortdött ljud,
en biltog konung lyssnar efter bud
om sanden i hans timglas är förrunnen.
Väl är hans tron en askhög, en förbrunnen,
väl har han blod uppå sin härskarskrud,
giganten, vilken reste sig mot Gud,
men kastades till marken övervunnen;
likväl är det en synd, att där han går
du än beler den gamles gråa hår,
än tömmer på hans hjässa vredens skålar.
Det är vad kvinnor skulle rodna för.
Den, Herran kastat blixten efter, bör
få lägga sig att dö i ro för nålar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar