och vid var länk jag för den goda saken
om världens sista korståg Herran sporde,
då eldröd hane gal från marmortaken.
Han svarar ej. Nu föll den sista länken,
men Herran rör ej ens på ögonbrynen:
och står jag upp i vredesmod från bänken,
han ser ur solen vänligt mig i synen.
Lägg spiran bort, du slöa Gud! en annan
med vredens klubba världen nu behöver,
en Gud, som ej har solsken jämt på pannan
och med idyller våra männer söver.
O, jag vill kläda mina tankar vita
och sedan skicka ut dem kring all världen,
att fordra högt, som Petrus eremita,
det heligas förlossning genom svärden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar