som våra tama läspat år från år!
Ett skämt med fastlagsris ännu i går –
i dag ett sorgespel med svärd och kyller.
En aningsfull förbidan själen fyller
och utför kinden störtar tår på tår:
så fattigaste ljung i tårar står,
när morgonsolen tuvorna förgyller.
O Gud! jag kunnat skratta, även då
jag trodde friheten, som förr Elias,
från jorden vara tagen, hon också;
Men nu, vid folkens jubel, vid de frias,
nu ber jag om en dag att gråta på,
en Petrus, som förnekat sin Messias.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar