lördag 27 juli 2013

Fasornas år

Jag blickade ut över världen;
en apokalyptisk syn
mig mötte av rasande vilddjur.
Men lärkan steg högt mot skyn.

På gatorna lågo liken
i smuts och förpestad luft.
Dock blommade ännu snåren
av skönhet och heligt förnuft.

Det rann över världens städer
av blod en skummande fors.
Men människor smögo skygga
att smycka de käras kors.

Det låg en värld i ruiner
och stjärnorna föllo som flarn.
Men ännu med blommor i håret
det lekte ett leende barn.

 R Jändel:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar