lördag 27 juli 2013

Den kämpande

Hugg icke in på minnets sten
den lögnen: Han var god och ren.
Nej - somt var sant och somt var sken.

Profeten själv, som hög och vred
på tidens ömklighet slog ned -
det var emot sig själv han stred.

Ty mänskan är ett skröpligt ting -
hur orkeslös hon vandrar kring
i evighetens gyllne ring!

Ja, mänskan är en uselhet.
Visst bär hon gudars hemlighet,
men bor i ont, fast gott hon vet.

Vad därför bäst om fallen man
till eftermäle sägas kan,
det är: Han stred och led och brann.

Och svek han ej? - Han ville
sitt mål. Ack, tusen gånger så
han föll men reste sig ändå!

 R Jändel:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar