Se här det testamente
jag en gång lämnar kvar.
Vad gör det om det öppnas
en stund, förrän jag far?
Jag slår min famn mot alla
jag mött på livets stråt.
Framför är evigheten.
Förlåt, förlåt, förlåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar