som upp till himlarna svängt er med makt,
träfflige hjältar och världenes under!
Var är nu all eder heder och prakt?
Skönheter, hjärtans tyranner och nöjen,
som kostat kronor, blod, sällhet och liv!
Ej leka nu kring er lustar och löjen,
ej ger er mull nu suckar och kiv.
Allt är förgängligt! Fast dygderna själva
få pyramider till stjärnornas loft,
otack och tiden dock snart dem omvälva:
svartnande glans! tillväxande stoft!
Vad är då värt i de fotspåren vandra?
Kan jag en dag med mitt liv vara nöjd?
Jo, jag har lust att, förgänglig som andra,
leva med ro, försvinna med fröjd.
O v Dalin:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar