allt är mig kärt på nytt,
allt kan jag igenkänna
liksom i dagar som flytt.
Som jag smeker min gosses huvud,
vill jag röra vid gräs och mark,
björkarnas långa grenar
och ekens hårda bark,
stenen, den lustigt runda,
gömd i havets sand.
Allt har en hemlig värme
kvar av Guds skapande hand.
R Jändel:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar