hur kan du blomstra, väna dal?
Du fågel, varför sjunger du?
Min själ är sjuk och full av kval!
Din muntra sång bland rosorna
har sorgen till mitt hjärta sänt,
den minner mig om lyckans tid,
som gått, men aldrig återvänt!
Jag strövade vid vackra Doon,
där ros med vedben slingras in.
Var fågel om sin kärlek sjöng,
detsamma gjorde jag om min.
Med hjärtat glatt jag bröt en ros,
hur skön min fagra törnros var!
Då kom det en, som stal min ros,
men lämnade mig törnet kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar