när skymningen är nära,
vem får jag se, om inte just
den vackra Peg, min kära!
Hon vandrar hän så fin och vän,
mer vän kan ingen finnas,
med smärt gestalt, i skick och allt
lik kärlekens gudinnas.
Vi följde stranden, hand i hand,
där älvens vågor strömma.
Hur underbar den stunden var,
det kan jag aldrig glömma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar