farväl i frid,
du var mig mörk och trång —
ej lång skall bli
Macphersons tid
inunder galgens stång!»
Så stolt och käck
och utan skräck,
så trotsig var hans gång.
Han sjöng och tog
i dans ett språng
allt under galgens stång.
»Allt kött är hö,
en var skall dö —
vad är att dö för män,
som dödens hot
i kamp gått mot!
Jag trotsar honom än!
Tag dessa band
ifrån min hand
och bringa mig mitt svärd —
den bästa hand
i Skottlands land
skall se, vad min är värd!
Jag levt ett liv
av strid och kiv,
mig svek till galgen för,
och endast ett
mig grämer hett:
att utan hämnd jag dör.
Nu hälsar jag
farväl till dag
och berg och dal och sjö —
en feg nämns den
bland stolte män,
som icke vågar dö!»
Så stolt och käck
och utan skräck,
så trotsig var hans gång —
han sjöng och log
och tog sitt språng
inunder galgens stång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar