bland blomster och lövskog hur fagert det är!
Men fagrast av blomster vid stranden av Devon
är knoppen, som växer på branten vid Ayr.
Må morgonen milt på dess rodnande krona
strö daggdropp och sol på dess spirande blad,
må vårregnet vänligt den växande skona,
men nära dess rot med förfriskande bad!
O, skonen den unga, I vingmörka vindar,
som kommer med skymningen österifrån,
och bliv henne fjärran, du mask, som dig lindar
kring allt, som är skönt och som lockar till rån.
Om Frankrikes kungliga liljor man talar
och ros, som i Albions hjärtvapen står;
mer vän vet jag en under björkar och alar,
där Devon, där Devon den ringlande går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar