avsked, du för alltid mista!
Djupt i hjärtat vill jag bära
dig med trofast sorg, min kära.
Den en glimt av hopp ledsagar,
är en dåre, om han klagar.
Mig mot sorgerna skall värna
ingen glimt från hoppets stjärna.
Men mitt val jag vill ej klandra,
du var mera vän än andra,
svår att motstå, tung att mista,
värd att älskas till det sista.
Hade vi ej mötts i livet,
ej så blint och övergivet
blivit till varandra knutna —
ej vi skildes hjärtebrutna.
Så farväl, du var mig kärast,
skönast, ljuvast, renast, skärast!
Så farväl! Och dig tillstädje
lyckan allt av livets glädje!
Så farväl och så den sista
kyssen, du för alltid mista!
Djupt i hjärtat vill jag bära
dig med trofast sorg, min kära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar