Vågar ännu de kraftlösa stappla
ner till åkrokens nersuttna bänk,
värmer kvällssolen än gamla sinnen.
Och bland träden med kråkornas krax
är den plats, tror jag, utanför himlen
där ett uttröttat hjärta får ro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar