Även i år tycks man förgäves få vänta
på storkarnas ankomst från södern.
på allt som flyger och far.
Sjunker en fågel sakta?
Klämtar marken av steg?
Katten blev länge borta.
Ekot ger inte svar.
Storken som bodde på taket
dröjer i rymden kvar.
Inga förlorade söner
öppnar en gisten grind.
Pilen gråter vid källan.
Livet är dröm och vind.
Talar en nära stämma
om något som någon glömt?
Storken är inte hemma.
Kvällen är ljus och svår.
Bonden går in i huset
från något han ej förstår.
Hjulet på taket väntar
förgäves i hundra år.
22/4 -53
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar