mig vila och mig spara några dagar.
"Jaså, jag får ej, nå, som du behagar!"
Jag rätar nacken stolt och manligt kall.
Men nästa dag min stolthet dock är all
och samma lidelse mig åter jagar.
Liksom ett barn jag tigger, ber och klagar
och hungrar efter nya syndafall.
Och hur jag ber till sist jag också får,
och fri ifrån begäret som mig tärde,
jag visar samma stolthet som igår,
fastän jag vet hur ömkligt svag jag är,
att jag i morgon lika hett begär
den samma sällhet, som jag nyss begärde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar