Allt beskådande stråle! O Sol,
våra ögons lust,
bortvänder du, bortvänder du vredgad din heliga glans!
Ve! Hur sjunker till jorden
bevingade tankens kraft, natt omhöljer outgrundlig
i bävan försänkta sinnet.
Men jag vill anropa dig, du underbare,
vänd åter till din ilande vagn! Till Theba se försonande åter!
Förkunnar du krigs jämmer?
Eller hunger och den oändliga snön,
eller fördärvlig tvedräkt,
eller översvämning,
eller köld eller mörkbrusande regnet, fördränkande sommaren!
Eller vill till grunden du förstöra och nytt ombilda åter
det eländiga människosläktet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar