följande sällsamma upplevelse.
Mitt i natten vaknar direktören.
Någon ryter ute i hans hall.
Vad är det för en bandit som stör en
ansvarstänkt person i detta fall?
Hembiträdet smyger in med brickan.
Direktören gormar i sitt dun.
Det är en björn som, säger flickan,
vill ta en bild av direktörn och frun.
Det blixtrar till i direktörens hjärna.
Vad ska den brukas till, han brister ut.
Den ska säljas till en björn i Särna,
som aldrig sett en direktör förut.
Ut härifrån förbannade gorilla!
Jag kallar på polisen, satans björn!
Omöjligt, svarar björnen stilla
och sätter sig på direktörn.
Och så väcker vi det lilla livet,
ropar björnen hurtigt strax därpå
och killar direktörskan med stativet,
tills hon blir nästan azurblå.
Stilla! Stilla nu! Och skratta duktigt!
Annars slår jag ihjäl er med ett bord,
viskar björnen milt och något fuktigt
ur ögat sipprar fram vid dessa ord.
18/3 -53
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar