när blom står nytt bland gräs och grönt;
mig fröjdar när jag hör därvid
de muntra fåglars sånger skönt
slå ut från snår och lundar;
mig fröjdar att se fältet täckt
med tält vid tält när dagen bräckt
och att när striden stundar
se man och häst i vapendräkt
stå redo stolt och oförskräckt.
Mig fröjdar att ur skog och mark
se allting för en förtrupp fly
och att bak den se nalkas stark
i trav en här vid vapengny;
det är mig lust och gamman
att runt en kringränd borg och stad
se kastskott fara brant åstad
och murar braka samman
och att på fält se män i rad
stå fast bak skans och palissad.
Mig fröjdar när den tappre herrn
till anfall går med ökat lopp
på präktig stridshäst, smidd i järn;
ty så kan han sin hela tropp
ett gott exempel lära.
Var god vasall bör då ge akt
att han sin herre oförsagt
i spåren följer nära;
ty den blott undgår då förakt
som hugg tar mot och ger med makt.
Bjärt vimmel hjälmar, svärd och spjut
och sköldar kluvna och i kras
och stridsmäns tummel utan slut
är början på en drabbnings ras:
de fallna hästar gnägga
där kampen flammar allvarsam;
och varje man av ädel stam
trår att för fota lägga
sin ovän, där han bryter fram,
och dör långt förr än flyr med skam.
Ej något fägnar så mitt sinn,
sej spis och dryck, ej vila len,
som när från två håll hörs: "Hugg in!"
och lösa hästar vilt i sken
ur skogens dunkel sträcka
och hjälprop hörs och stort alarm
och flykten blandar hög och arm
och slagna marken täcka,
där mången, frejdig nyss och varm,
sträcks ut med skaft i blodad barm.
Sen upp, I herrar käcka,
och hållen vakt med väpnad arm;
ty snart hörs åter krigets larm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar