Röster ur tingen

Luta ditt huvud 

tätt intill tingen! 

Röster där ljuda, främmande rop — 

bedjande toner, 

ångestfull längtan, 

ljusnande sorl. 

Stämmor där kämpa att lösas ur dunklet, 

vaknande, trevande, 

letande, frågande 

stämmor, som längta att tolkas i ord. 

Lyssna än djupare! 

Varmare, närmare 

nalkas dig rösterna, 

fylla dig, dova, förvirrade ännu, 

tätnande, djupnande — 

bölja i stigande svall. 

Långsamt där höjes ur mörkret 

irrande aningar, formlösa ord. 

Drömmarnas dunkel ljusnar allt mera, 

löses i tankar. 

Undrande frågor hör du i sorlet, 

vaknande visshet. 

Genom ditt inre växer det hörda, 

ljuder i toner, 

talar i skälvande ord. 

Människa, du är en snäcka i rymden — 

Livet som tonande susar däri 

fångar du hos dig, 

föder det åter. 

Allt vad du lyssnande läser ur tingen 

gör du till eget, 

samlar och tyder, 

formar till ord ur dig själv. 

Luta ditt huvud 

tätt intill tingen! 

Lyssna, ge ord 

deras växande brus!

K Söderholm: