jag märker livet utanför sig röra,
men jag med livet intet har att göra —
min räkning jag med det re’n slutat har.
Den dröm min levnads sorg och sällhet var,
den susar ständigt, ständigt för mitt öra;
mitt hjärta alltid skall den rösten höra,
som mig en gång från livet budskap bar.
Tyst, utan hopp om lycka, skall jag vandra.
Men kan min levnad bli till gagn för andra,
min stig har, om ej solsken, likväl dag.
För några har väl bördan tillmätts tyngre.
Och mången har väl tagit doket yngre.
Jag knotar icke över livets lag.
Okt. 1893
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar