men veckorna de hasta.
Vi måste skaffa fastlagsris,
för snart så är det fasta.
Vi gömma risen i vår säng,
av dem ni sen bli väckta,
och ni ska få så mycket däng,
att ni bli rent förskräckta.
I köket står vi sen kring mor,
hon knådar och hon rullar.
»Ack kära mor, gör degen stor,
så vi får många bullar!
Gör varje semla stor som så
med mycket mandelmassa.
Hör mor, vi får väl mer än två?
Tre, fyra kunde passa!»
Därutanför står solen glad
och lyser oss i nacken,
när vi tar kälkarna i rad
och åka utför backen.
Ty än är vintern inte slut,
än har den frost i håren.
När våra björkris slagit ut,
då kan vi vänta våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar