och hennes läppar likna ej koraller;
om snö är vit, hur mörk är hennes hals,
och svart är håret, som kring nacken faller;
Jag sett av rosor både vit och skär,
men deras färg på hennes kind ej blandas,
och mången vällukt mera ljuvlig är
än den, som hon från sina läppar andas;
Jag lyss till hennes röst och vet ändå,
att som musik ej just mig smeka orden:
jag aldrig skådat en gudinna gå -
min flicka, när hon vandrar, går på jorden: -
Och dock, vid himlen, hon beundras tål
som någon, prydd med falska bilders prål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar