så trägen som vi, stackars folk, i vårt fack,
när mammor och pappor
i dörrar och trappor
oss hänga om julen i häl och i hack.
— Herr Hyllberg, var god, välj en bok åt vår Frans!
— Herr Hyllberg, åt Lotta små bilder i glans!
— Herr Hyllberg, soldater!
— Herr Hyllberg, teater!
— Herr Hyllberg, ett julkort med bilder och krans!
— Men säg mig, vad önskar då frun för en bok?
— Naturligtvis en, som är rolig och klok,
moralisk för resten .. .
den sista med hästen
och jägarn och tigern, den var då på tok.
Så kommer en fröken, läskunnig och van.
— Jag skulle få byta min sista roman ...
— Men den är ju bläckad
och riven och fläckad,
den har nu visst redan gjort rund genom stan!
Mankerad går fröken sin kos, när en svärm
av skolbarn de knuffas vid diskar och skärm.
— En griffel! Ett gummi!
Pennaler med rum i!
Presentkort pä sländan och skrivbok med pärm!
En gubbe vill pruta fem penni precis
på nästa års almanack, tjugu i pris.
— Men solen skall skina
och vädret stå i’na,
för annars så duger hon ej åt vår gris.
— Nej, käraste, säger hans gumma, låt se
en psalmbok, den nya; vad står där måske?
Nej, skall det nu vara
Guds ord att förklara?
Här står ju ej ens margelunda, o, ve!
Sist kommer en liten en pilt och begär
en bok, som skall vara den vackraste här.
— Nå, vad kan den heta?
— Ja, hur skall jag veta?
Men Robinson, tror jag, och Fredag det är.
Och hönorna värpa, och tupparna slåss,
och böckerna spraka som gnistor och bloss,
och boklådan härmar
allt grannare pärmar,
men om vi bli klokare, fråga ej oss!
Det bästa i går är i dag mer ej känt,
och råttorna gnaga författarens pränt,
men offrad och svuren
åt litteraturen,
herr Hyllberg står kvar som en evig student.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar