Ett värnlöst byte för himlens väder,
en plockad höna, som mist sin fjäder,
ett simhusspöke, ett bastutroll.
Vad är en bok utan rygg och pärmar?
En krigsman, som ej hans sköld beskärmar,
en trasig tröja förutan ärmar,
en skatt för tjuvar, ett öppet såll.
Si, därför är jag nu av naturen,
en mästerskräddare, klippt och skuren
att sy en rock åt litteraturen
och stänga lås för en oläst port.
Jag är författarens yrkesbroder,
som kläder honom med nya moder
I läderbyxor med spräckligt foder,
och guld på rygg och visitekort.
Där jag nu står vid mitt bord och klistrar
och skär och falsar, så pressen gnistrar,
gör jag grammatikor åt magistrar
och målar tuppar i abc.
Och stundom händer, att riset smäller —
grammatikan är ej god, hon heller! —
så värper tuppen ju karameller;
det gav jag honom till ämbete.
Nu säg, vad får jag för lön och heder?
Här stå ju böcker båd’ upp och neder
rätt som soldater i långa leder,
och vem har gjort dem, om icke jagi
Men tror man någon för det mig tackar?
Fastän jag falsar, så svetten lackar,
hör jag hur folk om författarn snackar.
Tvi, sådan otack ger jag goddag!
Om nu bokbindaren strejka ville,
vad bleve lärdom, talang och snille,
vad bleve skolan — ja, säg, du lille! —
om du kom dit med en trasig bok?
Men si, så är det nu här i världen,
att den får äran, som ej begär den,
och den, som bör få för sitt besvär, den,
han står i klistret... — Det är på tok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar