söndag 12 november 2023

Till Vittoria Colonnas minne





















När du, min längtans mål, mitt hjärtas ankar, 
gick bort, som av den Högste det bestämdes, 
då stod naturen tigande och skämdes, 
ty bättre växt ej ur dess mull sig rankar. 

Var är du nu? — Förintad här jag vankar, 
se’n drömmens värld i spillror sönderklämdes. 
Nu göms i jord, vad hos dig kroppsligt nämndes, 
men himlen hyser dina fromma tankar. 

Dö var din lott: som dödlig blott, i gruset 
Gudomligheten kan sig uppenbara; 
men blott, vad stoft var, har med döden pliktat.
 
Själv lever du, din ära bor i ljuset, 
och oförvansklig skall den evigt vara 
i vad på jord du verkat har och diktat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar