att nyttja sminkad skönhet i sin vers,
där himlen själv som prydnad överflödar,
och allting skönt påhänges härs och tvärs;
som stolta liknelser vill sammanpara
av måne, sol och jord och havets skatt,
av vårens blomsterbarn och allt det rara,
som himlen håller i sin välvning fatt.
O, låt mig ärligt, som jag älskar, skriva,
och tro mig, att så skön min älskling tycks,
som någonsin en moders barn kan bliva,
fast ej beprydd med gyllne stjärnors lyx.
Så skryte den, som ledd av pratet väljer:
jag ropar icke ut, vad ej jag säljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar