kring dig i bondbyns frid,
men alltid fanns det vattubrus,
en orgelton bredvid!
Det mörka dånet utan slut,
den ljuva orons svall
om allt som levt och dött förut
och allt som komma skall.
I forsarna, där älven rann
med vita vågors skum,
bestört du alltid fann
en psalms mysterium.
Det var en mörknande koral,
en evig orgelton
om något utan namn och tal
i vidden bortom mon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar