Du är dock mera mild och älsklig än.
Majs ljuva knoppar brukar stormen störa,
och sommarns fröjd - vad är så kort som den?
Ibland för häftigt himlens öga glöder,
ibland dess guldblick är av dimmor gömd;
ja, varje skönhet som naturen föder
på något vis är till förändring dömd.
Men aldrig skall din sommarglans förflyta,
ej du förlora skall vad skönt du fått,
ej i sin skuggvärld döden med dig skryta,
då med min dikt odödlighet du nått.
Så länge mänskor andas, ögon skåda,
så länge lever den, med den, i båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar