med skogen där bakom mig stam vid stam
och under mig slättens hav;
och solnedgången sin eldskrift ristar
med fladdrande bloss längs markens kvistar
och bokarnas gråa lav.
Så står jag åter på åsens krön,
ser bygden i spelande kvällningsljus
med dunfint knoppande pilars spön
kring byar och vita hus.
*
Nu ville jag finna en färg så ren,
nu ville jag äga en ton så spröd,
att av all din fägring, mitt vida land,
en samklang i sången ljöd.
Jag ville fånga en fläkt
av din vårmorgons bris i min dikt,
av viddernas ljusmelodi
ett solstänk i rytmens svikt.
Men orden tveka och slockna ner
likt dödvedsflämt i en höstens natt,
och färg som skulle stigit i dur
blir tynande blek och matt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar