Villa Nardi

Gode sjöman, vid vindarnes lekande lopp
skjut ut snäckan till havs, hissa seglet i topp!
     Låt mig slippa att se
     sista skymten av land
     med de lunder, som le
     bjärt i morgonens brand!
Ut med blixtrande årblad att bryta
varje grönskande hägring av flyende strand,
som gycklar på speglande yta!

Där en regnbåge målar det daggiga berg,
står ett tjusande hem, vitt i skinande färg.
     Som en levande skylt
     linda rosor dess port,
     och av sydsol förgyllt
     skjuter fruktträdet fort, 

medan springbrunnen sorlar en saga,
och ur droppande grottor, som havet har gjort,
en sörjande Circe hörs klaga ...

146

Håll din hand som ett synrör för spanande blick,
gode sjöman, och säg vad i sikte du fick!
     Stöder ingen sin arm
     emot bröstvärnets vall?
     Häves icke en barm
     under kors av korall?
Ser du ej ett par pärlor, som halka
under dröjande färd ned i dyningens svall
att brunhylta kinder ge svalka?

Nej, jag vet vad du ser! Över blånande bukt
böjer trädet en gren, tung av glödande frukt.
     Mitt i yppig natur,
     där det slagit sin rot,
     det från bröstvärnets mur
     sträckes havet emot ...
Vem får vinsten av alla dess vårar?
Ned i svallet det skakar de gyllene klot --
har icke ett träd sina tårar?