La Petroleuse

1.

Man känner dig, man känner dig fullnog,
     Lutetias Venus, född ur gatuslammet!
     På scenen var du alltid offerlammet,
     kamelian, som ut till lilja slog.

Du for med spann i din Boulognerskog,
     guldpudrad, höljd i spetsar och i sammet.
     Den förre älskarn gick till fots i dammet --
     med smuts du stänkte honom full och log.

I går champagne på Maison d’Or tillsamman
     med Storsultan. I dag absint, helt fräckt,
     med herr Rochefort, en av din egen släkt.

Först guldregn, nektar och olympisk gamman,
     Sist barrikaden och den röda flamman:
     stor världsbrand med petroleum-effekt!

2.

274

Rochefort, han flydde darrande och snopen
     med späckad plånbok och avrakadt skägg;
     Du åter tömde bägarns beska drägg
     och log vid brandens sken åt hämnderopen.

Du fick direkte gå till avrättsgropen,
     i sidan kittlad av en sabels egg,
     och gjorde, ställd mot blodbesudlad vägg,
     cancan-åtbörder för att reta hopen.

Med stelnat trots omkring mungiporna
     du fick ett dunkelt uttryck av hjältinna,
     och lugn du riktas såg bösspiporna.

Ditt stoft blev genast likt en vacker kvinna ...
     O Gud, vad har din arma värld då gjort?
     Vad stundar än, då brottet dör så stort?