med flockar här och där av klöver,
och runt omkring finns åkerns rika land,
som ljumma vindar ströva över.
Omfluten av min rågtegs sus
med bara fötter över groblad går jag,
och ligger jag på rygg vid röda hus
så nära livets varma hjärta når jag.
I natten faller ljus från norr
på rutor och på röda timmerväggar,
och ängen, som var solförbränd och torr,
sval dagg ur rymdens modersbröst då däggar.
Linnean nickar över granens rot,
och ringe sprött i kapp med kornas skällor.
Nu botas vinterns blek- och tvinosot
av solens flöde och av klara, kalla källor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar