är sommaren,
dess mjuka händer
är som en väns.
Dess ljusa anlet
som lisa känns
för den som lidit
så utan gräns.
Det finns ej mörker,
ej fasa mer.
Om natten himlen
mot jorden ler.
Av stjärnor du blott
planeten ser.
Förundrad ber du,
och undret sker.
Den vita natten
försilvrar allt,
i näsens dis
tar din dröm gestalt:
din barndom lever,
och allt är kvar.
I kammarn bor du
hos mor och far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar