nu långsamt vaknar.
Det ryter sakta,
sträcker sina lemmar
och gäspar tungt.
Det reser sig till hälften,
luften dallrar
av vågorna, som gå ut ur dess mun,
och alla gator, torg och gränder
snart fyllas kvavt av djurets andedräkt,
som sveper mellan husen.
Djuret piskar
med svansen marken,
lyssnar,
reser sig så helt
och ryter högt.
Som järntung vikt
dess ram är lyft,
det reder sig till kamp
och krossar lugnt
små kryp till stoft inunder sig
mot gatans stenar.
— I vitt och isigt sken
står dagen klar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar