och i sin vishet, stackars kräk,
han högljutt utbrast i de orden:
"Den handlade ej välbetänkt,
som ollonet på eken hängt
och lade pumpan invid jorden;
stor frukt på stora träd
och liten passar på det lilla.
Vid skapelsen det var för illa,
att icke jag fick vara med."
Tung av sitt snille han sig kastar
i skuggan under eken ner,
att själv på fri hand rätta, vad hans öga ser
av skapelsen, som så han lastar.
Vad händer? Under det alltmer
hans platta visdom börjar jäsa,
från ekens höga topp ett ollon faller ner
just mitt uppå hans långa näsa.
"Aj aj", han ropar då, "det slår mig väl ihjäl",
och spritter upp och börjar skumpa.
"Men", svarar ollonet, "stor skada var likväl
att jag istället ej var pumpa."
A G Silfverstolpe:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar