Den gråa höstdag lutar
sig i ro.
Trakten i tystnad vilar stum.
Stum högtidlig ljus.
*
Vid brunnens kant i skuggan
av skogens vackra kronor
vandraren dröjer.
Sköna stilla trakt, hur talar
till hjärtat du ljus.
Har väl ett heligt minnes andakt
sig lägrat för alltid
i ditt anletes höga skönhet?
Har från sin irring blinda
vid brunnen här gudinnan
lutat sig till kväll?
Har här sitt hjärta stillat
vid kvällens stråle blid
den höga smärtefyllda
Demeter?
*
Hugsvalande faller
på mitt sinne ro.
V Ekelund:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar