och känner att de visar sej för sällan,
för detta gör så gott - och, oss emellan -
så är jag hjälplöst svag för rim och meter.
Är jag då kon, som lyssnar efter skällan,
Ovidius, i landsflykt fäst vid geter,
Persefone, som härmar mest Demeter,
en journalist som slaviskt följer källan?
Nej, däri röjer sej min egen vilja,
mitt eget inte vill sej skamlöst blotta!
Och alltid skall jag stå beredd att skilja
mej från en konst, som brukas skall med måtta.
Två rimord kvar: en tilja och en lilja.
Jag ger mej - tack till Eva Ström och Lotta Olsson!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar