Otacksamma mot allt
skåda vi livet kallt
redan med ungdomens öga.
Allt som är ljuvast och störst
skattas för stunden så föga,
vinner som minne sitt värde först.
Dagarna synas grå.
Först när de unga stå,
böjda av ålderns börda,
framför sin väntande bår,
prisa med saknad de rörda
korta livets försvunna år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar