än någon kan beskriva.
Det kan förhindra synd och brott
och ondskan från oss driva,
ja, plågor ifrån folk och land
och värja oss från eld och brand,
från dyran tid och hunger.
Vår Frälsare, han för oss ber,
dess mera bör vi tacka.
Det oss till mycken fromma sker,
att världen oss belackar.
Vad hon ej känner, icke vet,
det länder oss till salighet
i himlen och på jorden.
Den buken haver till sin Gud,
han är ej född av Herran.
Han syndar mot Guds lag och bud,
från himlens sällhet fjärran.
Guds barn, de ha ett högre mål
än världens lumpna, tomma prål,
ty Gud sig själv dem giver.
Ack, kunde jag var mänska hem
till himmelriket bära,
samt offra mig till liv och lem
för Jesu Kristi ära,
för Jesu heliga person,
att någon kom till rätta tron -
helt visst det lönte mödan.
Guds Son, till vilken jag är döpt,
hans namn jag städs vill ära.
Han ber för mig, han har mig köpt
och föder med sin lära.
Ack, nådetiden är för kort
att glömma denna sanning bort
och världens gudar tjäna.
Hjälp mig, min käre Frälsare,
att världen glad försaka.
Hjälp mig, min trogne Hjälpare,
allt mer och mer att vaka.
Ack, bo uti mitt hjärta, du,
ty fienden är nära nu,
vill mig tillfånga taga.
Jag är en fattig missionär,
men Gud kan göra riker;
han har de sina alltid kär
och gör med dem sig liker.
Ty prisom högt vår själavän,
som varit och är med oss än,
samt hjälper de elända.
Är Gud med mig i verk och råd,
så vill jag Gud ock lyda.
När ondskan i sitt överdåd
min sak vill orätt tyda.
Jag tackar då min Gud och far,
att han mig nådigt utsett har
att också något lida.
Till sist, det tror jag över allt,
min gode Gud och Herre:
de som dig tjäna äro salt,
att världen ej blir värre;
ja, pelare som upprätt stå,
när jorden skall till intet gå
och all dess prakt försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar