på samma väg jag går och salig bliva?
Jag menar: kom! ack, kom! så följs vi åt.
Du svarar: men där är blott pust och gråt.
Visst är där gråt, det kan jag icke neka,
visst får man ej med köttets lustar smeka,
ja! visst är porten trång och vägen smal,
men kommer du, du ångrar ej ditt val.
Du tror väl mig, jag vill dig ej förvilla,
Gud är mitt vittne, jag vill dig ej illa!
Jag önskar endast få dig med bland oss,
som må så väl inunder Jesu kors.
O visste du vad där är gott att ligga,
hur skönt det smakar att om nåden tigga,
då satte du dig ända ned på stund,
och översåg de tiotusen pund.
Barn! du har skuld, det måste du bekänna,
men var uppriktig, har du tänkt på denna?
Har inte världen med dess lek och kram
så fängslat dig, att provet ej gått an?
Nå, än är tid, Gud vänligt åt dig blinkar,
lyft ögat upp, se, Sonen står och vinkar,
och hela Bibeln, må du ej bli glad,
den bjur ut nåd, ack, på vartenda blad!
Min dyre vän! när vägen är så banad,
så vare du i Jesu namn förmanad,
att rycka upp, och genast falla till,
ty allt är redo, bara, barn, du vill!
Det kommer helt och hållet an på detta,
ty om du ej vill hand till plogen sätta,
då kan ej Gud, mitt lilla barn, tro mig!
med all sin kärlek saliggöra dig.
Min Herre Gud! O ägde jag förmåga,
barn! visa dig Guds hjärtas starka låga!
Ack, hade jag dig bara innerst där,
då skulle du få se vad världen är.
Hon lovar runt, men kära barn! hon ljuger,
hon ingenting till sista slutet duger,
i nöd och död vad hon på hjälp är tom,
då heter det: där må du se dig om.
Ett uselt svar! så lönar hon de sina.
Med detta pass de far till helvetspina.
O vilken färd den dyra skatten tog,
som blivit löst med idel Gudablod!
Där ligger själen som var köpt av Sonen,
som skulle stått, ja, ända inför Tronen,
där ligger hon i ett fullt raseri,
för vad hon är och vad hon kunnat bli.
En tanke, som till känsla, höjd och minne
begripes blott av plågans barn därinne,
det är i helvetet en brännhet bit:
Gud skapade mig ej att komma hit!
Fly skyndsamt! fly! spring allt vad springas hinner
från Sodoms folk; sök nåden tills du finner.
Lyd kallelsen, ty det försäkrar jag,
du har den på ditt hjärta varje dag.
Vad är det väl, som när du är allena,
så fängslar dig, att knappt du vill bli ena,
vad menar du det är inom ditt bröst,
som gör så ont mitt under glädjens röst?
Ack, lilla barn! vad är det som förskräcker
och ofta dig ju mitt på natten väcker?
Ack, jo! den klappande är herden din,
för allt vad heligt är släpp mannen in!
Slå icke bort i sus, i dus och buller
den känslan, som ibland så starkt dig håller!
Ty springer du, mitt lilla barn, från den,
då går du rätt ifrån din bäste vän.
Det är ju många Herrans år han letat,
och du har jämt emot hans kärlek stretat,
vad tycker du, gör det dig icke harm,
att du gått kall och han så hjärtans varm?
Ack barn! ack barn! låt Jesu kärlek råda,
fly i hans famn, förlikens nu I båda.
Låt honom få det han med sveda vann,
I länge nog gått främmand´ för varann.
Men ett jag spår, för det tag dig till vara:
om satan nu du tänker krig förklara,
så är hans sak, han detta helvetstroll,
att igentäppa nåd på alla håll.
Tro honom ej, ty om du levt i flärden,
och syndat mest av alla här i världen,
att dina synder röda är som blod -
Guds Son har dock betalat övernog.
Gå bara fram i Jesu namn förlägen,
han allt gått ut att möta dig på vägen.
O give Gud! ditt får du hade fått!
Han springer, han, men barn, du går så smått!
Så hjärtans smått, med tvivel, rädd och tråkot,
jag gissar, jag, du vill ha med dig något.
Du vill som flera först dig göra grann,
och då, månntro, då vill du komma fram.
Det duger ej, omöjeligt det gagnar,
det flyger för den Helige som agnar.
Kom usel, nakot, ack, kom blott och bar,
bed Gud klä på den inga kläder har.
Gå fram med arv- och verksynds hela massan,
och gör rätt för dig ur försoningskassan!
Ditt Debet, Credit, då ihopa går,
ty kassan är så rik att den förslår.
Dock, väckta själar! råd ni sällan tagen,
ni viljen huvudstupa in i lagen
och lära eder allraförst att gå,
men kan en död sin kista rymma frå?
Så lärer icke heller ni långt springa,
som viljen flyga upp med egna vingar.
Gå hellre genvägen till Jesum Krist!
Ack, gör det lika gott så först som sist.
Och då blir tid att helgelse påyrka,
sen ni fått klädning, ring och skor och styrka.
Sen ni är lossade ur satans garn,
o! flå då runt omkring er, kära barn!
Ty varje stund och dag har ni visiter
av Jebuseer och Amalekiter.
Låt dem ej leva, slå dem rent ihjäl,
ty eljest kan ni lätt bli deras träl.
Det gör visst ont mot kära lustar sträva
och döda det man ville skulle leva.
En strid, som många tusen själar bryr,
men kärleken, den klämmer ej och styr.
Den själ, som gömmer sig i Jesu sida,
som ligger där, när hon bjuds ut att strida,
låt fienden färmt rikta sina mått -
på hennes sköld lär icke bita skott.
O nej! hon står som hjälte mitt i nöden,
ty trones sköld är starkare än döden.
Den Jesus Kristus håller hårt uti,
den måste frälst och evigt salig bli.
Far väl då, barn! Jag önskar dig nu lycka.
Må Satan, kött och värld dig aldrig rycka
ifrån en väg, där vinet göms till slut.
Nå, sagt och gjort, vi följs då åt till Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar