av okänd ångest full.
Nu tänder jag här två raka ljus
för eviga mörkers skull.
Om Herrens änglar här drar fram,
så kallar skenet dem,
så hör de, hur lågorna sjunger min bön,
och bär dem med sig hem.
De är kämpar, som går i brynjor av eld
med bud från den Väldiges hus.
Deras tal har ej ord för hårt och ljuvt
men väl för två brinnande ljus.
Det är därför de står på stormens rygg
mellan piskande vingars dån,
det är därför de ler åt mörkrets makt
och möter stormen med hån.
O Herre min Gud, förfärlige Gud,
jag hör din mantels brus.
Jag ber om blommor och ber om fred,
men ge mig brinnande ljus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar